Idag för hundra år sedan, den 28 juni 1917, invigdes Oxelösunds järnverks första masugn med tillhörande koksverk. Tillkomsten av en masugn vid Östersjöns vatten har både danska, finska och franska inslag.
Det var fyra ingenjörer som tillsammans kom på idén att det vore gynnsamt med tackjärnstillverkning i Oxelösund. Dessförinnan var Oxelösund sedan 1870-talet en betydande hamn för utforsling av kol och malm från Grängesbergsgruvorna. Hamnen med kol- och malmupplag ägdes av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund som även ägde Grängesbergsgruvorna. Oxelösunds betydelse låg i den djupa hamnen, som under största delen av året var tillgänglig för djupgående fartyg. Vid hamnen fanns därför upplagsplatser för malm och kol.
En av dessa fyra ingenjörer var Emil Mortensen. Han var född och uppvuxen i den lilla staden Hasle på Bornholm, en ö som utgör det danska rikets östligaste utpost. Hans tekniska utbildning bestod av en yrkesutbildning till maskinkonstruktör i Köpenhamn. Men efter att ha arbetat som ritare under endast fem månader i Köpenhamn, reste han, liksom många andra tekniker och ingenjörer kring sekelskiftet, till Nordamerika. Tidigare hade Tyskland varit det främsta föregångslandet för tekniker, men efter världsutställningen i Chicago 1893 ansågs U.S.A. vara tekniskt överlägset Europa. Vad beträffar järn- och stålindustrin var det framför allt Carnegie Steel Co:s anläggningar och verkstäder i Pittsburgh som anställde ingenjörer från de nordiska länderna.
Carnegie Steel Co ägde flera bolag runt om Pittsburgh och vid masugnsverket Carrie Furnaces Co träffade Mortensen en driftig person från Finland, Knut Hamfeldt, kallad Geo. Hans bakgrund liknade Mortensens, i och med att han hade utbildat sig på en teknisk elementarskola, därefter åkt till Amerika för att där avancera till driftsingenjör på masugnsverket i Pittsburgh. Vid Carnegieverken träffade de också två svenska ingenjörer: en skicklig konstruktör, Torsten Tesch, utbildad på Tekniska högskolan i Stockholm, och Eric Ericsson från Bergskolan i Filipstad.
När denne företagsamme Geo Hamfeldt blev verkställande direktör i närliggande Midland Steel C:o samlade han dessa tre ingenjörer kring sig på företaget. Mortensen blev här ansvarig för koksverket. När sedan Geo Hamfeldt återvände till Europa 1908 för att bli direktör vid det franska järn- och stålverket Les Petit Fils de Fois de Wendel & Cie i Lothringen följde som tidigare Mortensen, Tesh och Ericsson med. Här blev Mortensen teknisk chef för masungsdriften.
Det var här i Lothringen som idén föddes att uppföra ett järnverk i Oxelösund. De fyra ingenjörerna med Geo Hamfeldt i spetsen lyckades intressera det franska företaget för en masugn för tillverkning av kokstackjärn för gjuteriändamål, och med ekonomiskt stöd från detta företag påbörjade man utredningar för uppförandet. Ursprungligen tänkte man lägga järnverket på västkusten, men efter förhandlingar med Grängesbergsbolaget beslöt man sig för Oxelösund.
Under sommaren 1913 bildades så Oxelösunds Järnverksaktiebolag med ekonomiskt bidrag från det franska företaget, och grundarbetena påbörjades med Mortensen som arbetschef. Geo Hamfeldt blev verkställande direktör för bolaget. Under denna tid fann Torsten Tesch’ syster Sigrid och Emil Mortensen varandra och giftemål skedde i augusti samma år. En dotter föddes året efter vid namn Karin.
I och med att första världskriget bröt ut försenades emellertid hela projektet med järnverket. Först sommaren 1917 kunde masugnen köras igång och invigningen skedde den 28 juni kl. 10 på förmiddagen. Mortensens då treåriga dotter Karin fick det ärofulla uppdraget att tända masugnen. Hon tryckte på knappen, som fick strömmen att löpa i trådarna, som hade dragits in i fyra av formorna. Emil Mortensens stolthet gick nog inte att ta miste på. Detta betydde att en ännu pågående järntillverkning vid Oxelösund hade tagit sin början.
YA
P.S.
Vill du höra mer om Oxelösunds järnverks första tid, besök gärna hembygdsföreningens arrangemang i Oxelösund: Järn och kraft i 100 år.
D.S
