Elektriskt stål

Att den första lyckade framställningen av götstål gjordes i Sverige är troligen allmänt bekant. Det var i Edsken, en liten ort vid Hofors i Gästrikland, som Göran Fredrik Göransson lyckades framställa stål genom den nya bessemermetoden, och med vilken metod han senare byggde upp Sandvikens Jernverk.

Mindre känt är att Sverige även har varit en bidragande pionjär vad beträffar den idag främst använda processen för stålframställning, den elektriska ljusbågsugnen. Vid en liten plats vid ett gammalt nedlagt bruk i de värmländska skogarna med namnet Kortfors skedde vid förra sekelskiftet några av de första försöken att utveckla en elektrisk smältugn med hjälp av ljusbåge.

De första försöken av uppfinnaren Paul Héroult hade varit lyckade redan i Frankrike, men utsikten att få mera och billigare elektrisk kraft lockade säkert Héroult till Sverige. Under senare delen av 1800-talet var intresset också högt i Sverige för att använda elektriciteten i olika industriella ändamål. Kraften i Sveriges forsar och fall gav betydande överskott som kunde utnyttjas i industrin.

Den fascinerande historien om dessa försök och den efterföljande ståltillverkningens uppgång och fall beskrivs i en ny bergshistorisk publikation utgiven av Jernkontoret, ”När stålet rann som vatten – uppgång och fall för Aktiebolaget Héroults Elektriska Stål”. Författarna Ida Dicksson och Lena Knutson Udd har gjort ett utomordentligt arbete med att levandegöra skeendet (den är t.o.m. skriven i presens, vilket gör berättelsen ännu mer fängslande). Det är en historia som innehåller allt ifrån konkurshot och flytt av ett helt stålverk, och där kända namn som matematikern Gösta Mittag-Leffler, nobelpristagaren Svante Arrhenius och affärsmannen William Olsson förekommer som viktiga aktörer.

Ett betydelsefullt inslag i rapporten utgörs av unika fotografier från stålverket i Kortfors och dess olika kraftverk. Fotografier som tillhandhållits bland annat från Karlskoga Bergslags Hembygdsförening.

Kortfors
Interiör från stålverket i Kortfors med arbetare framför Héroults ljusbågsugn med två elektroder. Bild från Karlskoga Bergslags Hembygdsförening.

Trots bolagets korta verksamhetstid kom de svenska försöken i Kortfors att bana väg för bättre elektroståltillverkningar. Héroults elektriska ljusbågsugn kom att utkonkurrera inte bara bessemermetoden utan även den under flera årtionden dominerande martinmetoden, även när det gällde att använda skrot som råvara. Ljusbågsugnen är mycket flexibel och kan användas för framställning av vitt skilda typer av stål – från lågkolhaltiga handelsstål till höglegerade specialstål.

c57a9626
Förberedelse för tappning av ljusbågsugn. Foto: Stig-Göran Nilsson. Från Jernkontorets bildbank.

Ett inslag av vad som kan kallas ödets ironi är att den tidigare stångjärnshammaren vid Kortfors ägdes sedan 1700-talet av det närbelägna Karlsdals bruk. Detta bruk var bland de första i Sverige att 1860 uppföra ett bessemerverk. Samtidigt med detta verks uppförande bestämde brukspatronen på Karlsdal att hammarsmidet skulle nedläggas på Kortfors bruk. Att den nya teknik som senare skulle framkomma vid detta nedlagda bruk både skulle överleva och övertrumfa bessemermetoden i ståltillverkningen, kunde nog ingen föreställa sig då.

YA

P.S. Publikationen kan beställas från Jernkontorets webbsida.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s