John Cockerill och Sverige

Det belgiska verkstads- och industriföretaget Cockerill firar 200-årsjubileum nästa år. Företaget bildades 1817 och hade under 1800-talet ett av de största järnverken och verkstäderna i Europa som även tillverkade lokomotiv och annan maskinell utrustning. Nu efterlyser det nuvarande företaget Cockerill Maintenance & Ingénierie spår efter företagets verksamhet i flera länder: Call for evidence.

John Cockerill hette mannen som startade företaget i orten Seraing i det forna furstbiskopsdömet Liège i Belgien (furstens sommarpalats är nu företagets entrébyggnad). Det var alltså i samma järnproducerande område i Vallonien som många av de tilll Sverige invandrade vallonerna under 1600-talet kom ifrån. Johns Cockerills far hade kommit från England under 1790-talet och grundat en fabrik för tillverkning av textilmaskiner i Belgien, vilket bidrog till spridandet av textilindustrin utanför England.

Slottet_Cockerill-Seraing
Palatset i Seraing, tidigare sommarställle för fursten av Liège, numera entrébyggnad för Cockerill Maintenance & Ingénierie (CMI). Foto: Flamenc.

Med sin fars fabrik som grund byggde John Cockerill upp ett industriområde i Seraing med masugnar, valsverk, gjuteri, flera ångmaskiner samt mekaniska verkstäder för tillverkning av industriell utrustning. Sju masugnar hade järnverket som mest. Företaget ägde också stenkolsgruvor och textilfabriker. Det kom att ta initiativ till flera nya konstruktioner och metoder, som t.ex. Belgiens första koksmasugn, puddelstål av kokstackjärn, den första blåsmaskinen driven med masugnsgas samt det första lokomotivet i kontinentala Europa tillverkat år 1834.

Cockerill
Panoramabild över Cockerills anläggningar i Seraing. Teckning av Gransire. Från Magasin pittoresque, vol. 33, 1865.

Vad hade då Sverige för kontakter med företaget Cockerill? Finns det några spår i Sverige av Cockerill-företagets verksamhet eller dess efterträdare? Nja, Eftersom företaget under 1800-talet var en svår konkurrent för svenska järnverk består spåren i flesta fall av rapporter från besök av svenska ingenjörer, som studerar, granskar och imponeras av de enorma mångsidiga anläggningarna och deras utrustning i Seraing. Det finns flera reseberättelser i Jernkontorets annaler där besökare är imponerade av anläggningarnas modernitet och funktionalitet. I slutet på 1800-talet och under första hälften av 1900-talet riktas också tillverkningen mycket mot krigsindustrin. Cockerills tornkanoner finns bland annat i norska befästningar. Sverige däremot har ju haft en egen tillverkning av krigsmateriel. Efter andra världskriget har i alla fall svenskt samarbete funnits med Cockerill-Sambre som företaget hette under en period i slutet av 1900-talet.

Känner du till något ”bevis” på Cockerills verksamhet i Sverige? Något byggnadsverk, fotografier eller andra föremål med anknytning till företaget. Ta då gärna kontakt med CMI: john.cockerill@cmigroupe.com eller tipsa i kommentarerna.

Cockerills industrier gjorde i alla fall en stor påverkan på en känd svensk ingenjör. När metallurgen Gustaf Ekman, som senare införde lancashiresmidet i Sverige och vars vällugn skulle bidra till användandet av valsverk i Sverige, besökte Seraing år 1829 fick han sin överrock stulen. Då han vandrade till fots, som han ofta gjorde under sina resor, över de blåsiga höjderna utan rock på vägen från Seraing till Liège, ådrog han sig en svår förkylning. Denna förkylning satte igång en astma, som sedan barndomen legat slumrande, och som därefter plågade honom under hela hans återstående liv så snart han blev utsatt för förkylning eller stark sinnesrörelse.

YA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s