Att bygga med slagg från grunden

”Man tager vad man haver” behöver inte endast vara ett uttryck som är giltigt inom kokkonsten, utan kan även gälla för alla mänsklighetens försök att anpassa sig till omgivningen med hjälp av nya påfund och uppfinningar.

Framställning av järn och stål har alltid skapat en mängd olika restprodukter. Omkring masugnar och smedjor har legat högar med slagg, resterna från järntillverkningen sedan järnet i malmen skiljts från gråberget. Sedan åtminstone medeltiden har dessa slagghögar varit en resurs lätt tillgängliga för att användas till enklare byggnadsändamål, t.ex. att lägga ett golv eller ett tak.

Idén att även gjuta byggnadsblock av slagg för att användas såsom tegel i byggnader kom från England till Sverige under 1740-talet. Men gjuten slaggsten kan lätt kan bli spröd och därmed spricka. För att åstadkomma tjänligt slaggtegel krävs därför att man är noga med vilken malm som används, vilken kemisk sammansättning slaggen har och även med vilken hastighet avsvalningen görs efter gjutningen. Med sedvanlig noggrannhet från bergsvetenskapsmän och med ekonomiskt stöd från institutioner såsom bergskollegiet och Jernkontoret fick man under 1700-talet bättre kunskap om på vilket sätt slaggen kunde bli lämplig för byggnadsändamål. Detta gjorde att man började uppföra alla möjliga slags byggnader i olika stilar och med olika byggnadsteknik.

Slaggtegel var även ett lämpligt eldfast material för ugnar eftersom det kunde tåla höga temperaturer. Den första masugnen där man använde slaggtegel i masugnspipan uppfördes på 1750-talet vid Söderfors bruk i Uppland. Det var brukets masmästare Anders Grönberg som var initiativtagare till denna nyhet. Detta ansågs så betydelsefull att bergskollegiet rekommenderade Jernkontoret att belöna honom för hans goda initiativ. Ryktet om Anders Grönbergs uppfinningsrikedom spreds sig tydligen, eftersom han fick ett anbud från Norge, men Jernkontoret gav honom 1 200 daler i belöning jämte en silvermedalj, under villkor att han stannade i Sverige. Jernkontorets välbekanta övermasmästare Sven Rinman och hans kollega Bengt Andersson Qvist bidrog från denna tid till att flera masugnar med slaggtegel uppfördes i Bergslagen.

Dessa historiska fakta men även många redogörelser om kulturen kring slaggens användning i byggnader finns återgivna i en bok med titeln Slaggsten och slagghus – unika kulturskatter utgiven av Balkong förlag. Författaren Ann-Marie Gunnarsson har tidigare utkommit med skriften Hus av slagg i Jernkontorets bergshistoriska rapportserie. Denna informationsrika skrift från 1994 om ett område föga behandlat i litteraturen har tyvärr länge varit slutsåld.

slaggsten-och-slagghus

Tro däremot inte att denna bok är en nyutgåva av den tidigare skriften. I den tidigare versionen låg betoningen något mer på det tekniska. Denna nya utgåva beskriver naturligtvis även den tekniska bakgrunden, men lägger mer vikt på det sköna och det kulturellt värdefulla i slaggstenen och byggnaderna. Till detta bidrar i hög grad Peter Nybloms fotografier av både slaggstenens skiftande färger och former. I hans fotografier av slaggstenshusen framträder både de konstfärdiga detaljerna och byggnadernas sammanhang i omgivningen.

boxholms_kyrka_den_12_oktober_2008_bild_8
Boxholms bruk hade en stor produktion av slaggtegel och Boxholms kyrka byggdes av slaggtegel, dels då detta till ett billigt pris kunde erhållas på platsen, dels för att framhålla sambandet mellan bruket och kyrkan. Kyrkan invigdes den 12 september 1897. Foto: Västgöten.

Den nya boken tar också inte bara upp byggnader av slagg från järnframställningen, utan även slaggtegel från koppartillverkningen, vilket också har använts i byggnader, i synnerhet kring Falun. Dessutom finns utförliga kapitel om byggnadernas kulturella värde och deras vård och underhåll. Eftersom den sortens slagg från träkolseldade masugnar inte tillverkas längre är dessa hus viktiga att bevara för framtiden. Ett värdefullt bidrag i boken är därför också kapitlet om hur man kan använda gamla byggnader av slagg, med flera kreativa exempel.

När träkolet slutade användas som reduktionsmedel och bränsle i masugnarna upphörde produktionen av slaggtegel helt och hållet. Slagg från dagens moderna masugnar kan inte gjutas till block. Däremot fortsätter människans förmåga att använda det som hon har till hands för olika ändamål. Nutidens masugnsslagg används till vägbeläggningar, insats i cement, glas och mineralull och säljs ofta under benämningen hyttsten eller hyttsand. I ett samhälle byggt på kretslopp uppfattar man alltid restprodukterna som en resurs och inte som ett avfallsproblem. Våra bevarade byggnader uppförda av slagg är ett tidigt exempel på detta.

hyttsten
Till vänster: Masugnsslagg används ofta som en förstärkning och isolering på större och mindre vägar. Till höger: Finkrossad s.k. hyttsten – ett underlag väl passande för hästsport. Foton: SSAB.

 

 

 

 

 

YA

En reaktion på ”Att bygga med slagg från grunden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s