Stenknip och domvilla

I Småland rinner en å kallad Silverån, ett vackert namn i en vacker, kuperad bygd. Längs denna å har det funnits flera kvarnar, men också en masugn, Hagelsrums masugn. Från Silverån tog masugnen kraft för att driva vattenhjulet som i sin tur drev bälgarna som gav luft till förbränningen i masugnen. Men man måste kunna reglera vattnet för att få rätt mängd till vattenhjulet. Därför fanns det alltid en damm vid de gamla masugnarna. En damm påverkar omgivningen i hög grad och 1765 var ett år då vårfloden var mycket kraftig …

Jernkontorets bibliotek har som donation fått en skrift som ger en bild av frihetstidens livliga processande. På 154 sidor är samtliga rättegångshandlingar nogsamt tryckta som beskriver händelserna som skedde under sommarmånaderna år 1765 vid Silverån i Småland.

Carl Fredrik Pechlin, överste och friherre, var ägare till Hagelsrums masugn. Han ägde även Pauliströms burk, Storebro bruk och flera gårdar i bygderna runt omkring.

Sommaren 1765 drabbades markerna uppströms Hagelsrum av översvämningar. Pechlin fick mottaga flera klagomål. Klagomålen framfördes genom kronobefallningsman Magnus Gabriel Craelius på Lockebo gård, vars marker också berördes. Den 22 juni var Craelius själv i Hagelsrum och ordnade så att dammluckorna drogs upp och hotade om att masugnen måste läggas ner om inte luckorna sköttes. Enligt Pechlin berodde översvämningarna däremot i stället på hinder på åns botten, framför allt en stenig, trång passage, ett s.k. stenknip, några hundra meter ovanför dammen. Pechlin tänkte inte slå igen masugnen och förresten ansåg han att Craelius inte var opartisk utan en ovän som ville skada Pechlins verksamhet.

Båda herrarna skrev därefter var sitt brev till landshövdingen. Craelius begärde i sitt brev en resolution för att förhindra uppdämning vid Hagelsrum med utsatt vite. Resolutionen utfärdades den 10 juli med ett vite på 100 Daler om luckorna inte hölls öppna. Han gavs rätt att ta upp frågan om markskador i allmän domstol. Pechlin å andra sidan begärde i sitt brev att Craelius, som en Kronans man, skulle beordras att organisera rensning av ån vid ”stenknipet” och andra trånga ställen.

Men ännu en gång samma sommar drabbades markerna av översvämning. Craelius skickade kronolänsman Groth till Hagelsrum för kontroll och åtgärder om det behövdes. Den 17 juli lät han dra upp dammluckorna så att masugnen nästa dag stannade mitt under pågående blåsning. Detta var naturligtvis en katastrof för Pechlin.

Denna typ av driftstopp är bland det värsta som kan hända en masugn och det krävs mycket arbete för att rensa upp och återställa driften igen. De båda kontrahenterna Craelius och Pechlin såg ingen annan utväg än att få tvisten löst i en rättegång.

Under resten av år 1765 och hela 1766 pågick förberedelser för att lösa tvisten. Undersökningar gjordes i augusti 1766 och början av juli 1767 för att kartlägga åns bottenförhållanden och de omgivande markernas beskaffenhet.

Hagelsrum karta
Karta över Hagelsrumsån, nuvarande Silverån, uppgjord av lantmätare Engström 1767.

I mitten av mars 1767 togs ärendet upp vid tingsrätten i Aspelands härad. Craelius representerade fyra drabbade militära boställen, sitt eget hemman Lockebo samt ett antal andra kringboende markägare.

Craelius begärde ersättning för markskador och att masugnen skulle tas ur drift om den inte kunde drivas med bara farvattnet, dvs. det vatten som fanns tillgängligt utan uppdämning. Pechlin å sin sida begärde ersättning för att dammluckorna drogs upp så att masugnen stannade. Han begärde också att ån skulle rensas.

Tingsrätten var tvungen att dela upp målet i två delar. Frågan om luckornas öppnande togs vid detta lagtima ting, medan frågan om orsaken till översvämningarna sköts upp till ett senare urtima ting.

Kronobefallningsman Craelius förlorade i tingsrätten och dömdes 20 daler för att egenmäktigt ha öppnat dammluckorna den 22 juni men frikändes för att ha beordrat öppning av luckorna den 17 juli.

Halv seger för Pechlin och halv förlust för Craelius eller tvärtom om man så vill. Detta gjorde att båda parter överklagade hos Göta Hovrätt i Jönköping.

Men hovrätten inte bara fastställde utan skärpte även tingsrättens dom vilket innebar att Craelius dömdes att böta 40 daler, alltså dubbelt mot tingsrättens dom, för att egenmäktigt ha öppnat luckorna den 22 juni samt även 40 daler för att ha beordrat öppning av luckorna den 17 juli vid den andra översvämningen.

Samtidigt pågick den andra processen i tingsrätten om orsaken till översvämningarna. Craelius som företrädde markägarna begärde att masugnsdammen skulle rivas och att rester av uppdämningar skulle tas bort. Pechlin hänvisade till undersökningar från 1689, 1691, och de nyligen gjorda 1766 och 1767 av vattenföringen och dammens höjd. Han hävdade att dammen inte kunde förorsaka översvämning. Pechlins ståndpunkt stöddes av lantmätarnas uttalanden. Rättegången komplicerades av att flera nämndemän fick bytas ut eftersom de var jäviga. Pechlin kom på att Craelius hade värvat övriga markägare till kärandesidan på ett så dunkelt sätt att även de måste kallas till vittnesförhör. Kungörelsen av domen fick skjutas upp, vilket framkallade mycken irritation hos parterna.

Friherre Pechlin frikändes i tingsrätten från ansvar för översvämningarna på grund av dammen och Craelius dömdes att böta 120 daler för rättegångsmissbruk och vanvördnad. Han fick en allvarlig tillsägelse att ”hädanefter wisa Rätten heder och vördnad”.

Även i detta mål överklagade både Craelius och Pechlin till Göta hovrätt. Craelius hänvisade till rättegångsfel och ”domvilla”, och att domaren inte varit opartisk. Pechlin å sin sida begärde högre böter för Craelius och högre ersättning för rättegångskostnader till sig själv. Ärendet behandlades i Göta hovrätt samma höst.

På samma sätt som förut inte bara fastställde hovrätten urtima tingsrättens dom rörande orsaken till översvämningarna utan skärpte den.

Pechlin frikändes än en gång från ansvar för översvämningar på grund av dammen i Hagelsrum. Craelius däremot dömdes att ersätta resor för domare och nämnd vid besiktning 247 daler, dömdes att böta för rättegångsmissbruk 100 daler samt för missfirmelse mot domaren i tingsrätten 20 daler.

Efter dessa båda motgångar i Göta hovrätt, som tillsammans löd på 2 597 daler, skulle det kunna tyckas att kronobefallningsman Magnus Gabriel Craelius hade fått nog. Men han hade möjligen trevligare saker att se fram emot. Två veckor efter domen gifte han sig nämligen med den unga Helena Catharina Svebilius.

Rättegångar
De tryckta rättegångshandlingarna utgivna av C. F. Pechlin och tryckta i Jönköping 1769.

Craelius gav emellertid inte upp tvisten mot Pechlin, utan vände sig till Kongl Maj:t med överklagande av hovrättens båda domar. Då lade han till ännu ett ärende. Frågan om dammen tillkommit på ett lagligt sätt hade inte tagits upp i tingsrätten eller hovrätten eftersom masugnens privilegiebrev från 1748 ansågs hindra detta. Craelius begärde Kungl. Maj:ts prövning även av denna fråga. Målen var alltså nu tre stycken och alla tre ärenden skulle behandlas samtidigt av Kungl Maj:ts Justitierevision, motsvarande nuvarande Högsta domstolen.

Och det är nu som det första märkliga sker i denna historia. Justitierevisionen upphäver hovrättens domar och Craelius frikänns helt för egenmäktigt förfarande vid dammluckornas öppnande; han frikänns från böter och ersättning av rättegångskostnader; han frikänns från rättegångsmissbruk och missfirmelse av tingsdomaren, och lämnas även fri att begära ersättning av Pechlin för sina rättegångskostnader och att stämma tingsrättens domare för tjänstefel.

Slutligen tilläts Craelius att få vända sig till domstol och få prövat om dammen tillkommit på laglig väg. Detta trots att bergskollegiets privilegier från 1748 borde hindra en sådan prövning.

Efter Justitierevisionens utslag var situationen således helt omkastad parterna emellan. Nu var det Pechlin som hade förlorat alla tre målen. Han gav dock inte upp utan samlade nya krafter. Han begärde som sista utväg konungens tillstånd för en prövning av Justitierevisionens utslag hos Riksens Ständer, dvs. riksdagen.

Då sker för andra gången en märklig vändning. Innan ärendet hinner avgöras av Riksens Ständer sker en förlikning mellan parterna. Slutpunkt sattes i bondeståndets riksdagsprotokoll den 12 januari 1770. Vad gjorde att denna plötsliga förlikning kom till stånd? Eftersom förlikningar brukar ske bakom lykta dörrar, vet vi ingenting om förhandlingarna.

Kanske märkligare är att tio år senare säljer Pechlin Hagelsrums säteri och masugn till den person som vållat honom så mycket förargelse, nämligen kronobefallningsman Magnus Gabriel Craelius i Lockebo. Fanns det politiska motiv bakom köpet? Masugnsdriften lades ned kort efter köpet och skulle inte återupptas förrän 1795 och då av ny ägare.

Slutligen är det värt att notera att friherre Pechlin är knappast okänd i Sveriges historia. Han var en hängiven förkämpe för frihetstidens frihet och deltog friskt i alla dess intriger och partistrider. Detta gjorde att han i sitt eftermäle ofta fått tillmälet ”ränksmidare”. Han var en av de adliga män som misstänktes vara delaktig i mordet på Gustav III. Men detta är, som det brukar heta, en helt annan historia…

Hagelsrums masugn
Hagelsrums masugn idag och dess ägare 1756-1780 Carl Fredrik Pechlin.

YA

En reaktion på ”Stenknip och domvilla

  1. 👍👍👍👍👍

    Peter Salomon
    Senior rådgivare kompetensförsörjning
    Jernkontoret

    Stål formar en bättre framtid.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s