Vallonskt pris

Österby bruk har vunnit ett förnämligt pris; ett pris för att ha bevarat det kulturella arvet efter vallonerna på ett föredömligt sätt. Det belgiska utrikesdepartementet och Konung Baudouin-stiftelsen har nämligen instiftat ett pris för att uppmärksamma belgiska kulturarv utomlands. Österby bruk är den första mottagaren av detta pris. En prisceremoni hålls i morgon den 22 juni i Österbybruks bruksmiljö och den belgiska ambassadören samt landshövdingen i Uppsala län kommer att vara närvarande. Läs mer om bakgrunden och motiveringen på Stiftelsen Österbybruks Herrgårds webbplats.

Vallonerna kom ju huvudsakligen från nuvarande Belgien till de uppländska bruken. Framför allt till Lövsta och Österby bruk. Denna migration skedde under första hälften av 1600-talet, då de holländska affärsmännen Willem de Besch och Louis de Geer lockade hit arbetare till sina industrier. Arbetarna lockades främst av bättre ekonomiska förhållanden än i sitt hemland, där krig även hade brutit ut mellan Spanien och Nederländerna.Läs mer »

Malmsmide

SSAB, LKAB och Vattenfall har nu annonserat om att man har siktet inställt på att försöka producera stål med hjälp av vätgas som reduktionsmedel i stället för kol och på så sätt undvika masugnsprocessen med dess koldioxidutsläpp. Men att tillverka järn och stål direkt från malmen utan att behöva gå via smältning i masugn har länge varit en dröm för många metallurger.

De gamla direkta järnframställningsmetoderna, bl.a. så kallat rännverkssmide, där den smälta malmen gick direkt till smidning hade varit exempel på sådana metoder. Dessa var emellertid inte lämpade för större industriell tillverkning. Men de gav hopp om att det skulle vara möjligt att i större skala kunna tillverka tillräckligt gott järn och stål utan masugn. Detta var i återkommande perioder ett hägrande mål för 1700- och 1800-talets metallurger.Läs mer »

Vattenkraft!

Inte enbart storleken på masugnen och malmens sammansättning hade betydelse för utvecklingen av medeltidens järnframställning. Att vattenkraften infördes i början av medeltiden underlättade införandet av större ugnar och därmed bättre värmeekonomi och högre produktivitet. Vattenhjulet som drev masugnens bälgar avgjorde hur mycket bläster som kunde tillföras masugnen.

I sommar kommer Nya Lapphyttan i Norberg att inviga ett nytt vattenhjul byggt av en elev från Institutionen för kulturvård i Mariestad. I samband med detta hålls ett seminarium om just vattenkraftens roll under medeltiden. Där kommer man att få reda på hur mycket vattenhjulet har betytt för utvecklingen av Europas järnhantering samt hur man bygger ett vattenhjul i praktiken!

Vattenhjul- Biringuccio
Ett vattenhjul som driver bälgar via en hjulstock med lyftarmar. Från Biringuccio, Pirotechnia, 1540.

Avslutningsvis kommer det att berättas om den efterföljande färskningen till smidbart järn av masugnens tackjärn. Detta med anledning av att färskningsförsök kommer att ske vid Nya Lapphyttan de tre följande dagarna. Kom gärna och se dessa färskningsförsök.

Se hela programmet här: Vattenhjulsseminarium.

YA, EK

Elektriskt stål

Att den första lyckade framställningen av götstål gjordes i Sverige är troligen allmänt bekant. Det var i Edsken, en liten ort vid Hofors i Gästrikland, som Göran Fredrik Göransson lyckades framställa stål genom den nya bessemermetoden, och med vilken metod han senare byggde upp Sandvikens Jernverk.

Mindre känt är att Sverige även har varit en bidragande pionjär vad beträffar den idag främst använda processen för stålframställning, den elektriska ljusbågsugnen. Vid en liten plats vid ett gammalt nedlagt bruk i de värmländska skogarna med namnet Kortfors skedde vid förra sekelskiftet några av de första försöken att utveckla en elektrisk smältugn med hjälp av ljusbåge.Läs mer »

Glückauf!

”Hello world!” brukar vara det första meddelande som en nybörjare får lära sig att åstadkomma, när den tar sina första steg i ett nytt programspråk. Det ska antagligen ses som en hälsning och ett genombrott till kontakt med den övriga uppkopplade världen (även om det nog endast är en själv som ser hälsningen). Men vilken första hälsning ska man ha när man startar en blogg som ska behandla så kallad bergshistoria, dvs. gruvornas, hyttornas och smedjornas historia och kultur?

Den enda hälsning som jag får i tankarna är det tyska ”Glückauf!” vilket de tyska gruvarbetarna sade innan de gick ner i gruvan. Det betyder ordagrant ”lycka till”, och var inte bara en önskan om att de skulle vara försiktiga i den riskfyllda miljön i gruvan. Ursprungligen var det faktiskt även en önskan om att hitta ytterligare värdefulla malmstreck. Ett av de äldsta beläggen för användningen av ”Glückauf!” i den tyska bergshanteringen är från 1570-talet i en skrift som just förtecknar nya inmutningar.Läs mer »