Fyra aktier med hög risk

 

För några veckor sedan fick Jernkontorets bibliotek besök av en förening med intresse för gamla aktiebrev och obligationer: Svenska föreningen för Historiska värdepapper. Naturligtvis kollar jag då vad det i Jernkontorets samlingar finns av gamla aktiebrev från bruk- och gruvföretag. Efter en del letande visar det sig att vi i alla fall har fyra stycken i original:

Guldsmedshytte Slifverwerks bolag (1856)

Aktiebrev-Guldsmedshyttan

Guldsmedshyttan är en vackert belägen ort vid sjön Råsvalen i centrum av Bergslagen. Bruket har en lång och mångskiftande historia. Redan under medeltiden bröts bly- och silverhaltig malm i en gruva belägen nordväst om den egentliga byn. Både kung Karl Knutsson Bonde och Gustav Vasa hade intressen i Guldsmedshytte silvergruvor. I slutet av 1700-talet gjordes åter försök att utvinna silver, bl.a. i ett bolag med Gustaf III som delägare.

Gruvorna hade således genomgått många olika öden när lantmätaren Erik Elzvik, en av de mest framgångsrika malmletarna i Sverige, under 1843 inmutade flera områden kring Guldsmedshyttan. Erik Elzvik ansågs äga övernaturlig förmåga att upptäcka malmer. Han brukade nattetid göra sina efterforskningar på andras gruvfält eller i deras närhet. Vid dessa tillfällen var han iklädd en gammal nattrock, under vilken han dolde en ytterst känslig kompass, möjligen även en slagruta. Ville han vara helt säker på att ingen missvisning kom av minsta järn som han kunde ha i kläderna, klädde han av sig spritt naken, innan han granskade gruvkompassens visning. Eftersom han var så framgångsrik i malmletning sades det bland folk att han hade bistånd av Bergfrun.

Elzvik2
Erik Elzvik (1795-1862), berömd gruvletare.

År 1848 bildade han så Guldsmedshytte Silfwerverks bolag. Det blev under en kort period näst efter Sala silvergruva den största silverproducenten i landet och stod för mer än hälften av all blytillverkning i Sverige. Men det blev osämja mellan Elzvik och bolaget. År 1857 lämnar Elzvik därför bolaget. Bolaget fortsätter silverutvinningen ännu några år, men malmen tar slut och 1868 bildas i stället järnverksbolaget Guldsmedshytte Bruks AB, som idag fortfarande finns i form av ett gjuteri.

Sala Silfververks Aktiebolag (1888)

Aktiebrev-Sala gruva

Nästa aktiebrev är också från en silvergruva, nämligen den mer kända Sala silvergruva. Den hade visserligen sin storhetstid under 1500-talet, men brytning förekom ända in på 1900-talet. Sala gruvfält ägdes sedan 1500-talet av Kronan, men arrenderades sedan 1682 av Sala Bergslag. Detta var en typ av kooperativ företagsform med bergsmän som delägare. När så silverpriset började sjunka på 1870-talet överlät staten gruvfältet med full äganderätt till Sala Bergslag, som sålde det till nybildade Sala Silfververks Aktiebolag.

En av anledningarna till att det bildades ett aktiebolag var att då kunde verksamheten inrikta sig på annat än silverproduktion. Och redan året efter bildandet började bolaget köpa aktier i andra gruvor.   En av grundarna och sedermera verkställande direktör i bolaget var August Heberle. Han var född i Tyskland men uppväxt i Falun,  och tillsammans med sin bror utnyttjade han en teknik för att utvinna silver från avfallet efter vaskningen, det som kallas ‘after’. Bröderna själva blev förmögna, men bolaget däremot gick i konkurs 1894. Om det finns ett samband däremellan har jag däremot inte lyckats utröna.

Herbele2
August Heberle (1854-1907), direktör vid Sala Silfververk

Dalarnes Bergolje AB (1869)

Aktiebrev-Dalarnes bergolje

Det är inte bara under 1980-talet som Siljansringen i Dalarna har varit föremål för höga förhoppningar rörande olika fyndigheter. Redan under 1730-talet berättades det om en bonde som hämtade sin smörjolja från Osmundsberget vid Siljansringens östligaste avsnitt.

År 1859 lyckades man i Amerika hitta bergolja för första gången och en oljeindustri växte snabbt upp. Efter detta utbröt i Sverige ett frenetiskt sökande efter oljefyndigheter, den så kallade oljefebern. Siljansringen kom då åter i fokus och flera bolag bildades i anslutning till de förmodade oljetillgångarna. Ett av dessa var Dalarnes Bergolje Aktiebolag. Bolaget bildades 1869 och började borra samma år. Enligt bolagsordningen hade bolaget som ändamål att ”på Osmundsbergs, Änderåsens m.fl. byars ägor, tillgodogöra sig de därstädes möjligen förefintliga tillgångar av olja och bergtjära, men även eventuella mineralfyndigheter”.

Men efterhand som tiden gick och ingen olja hittades, blev allmänheten mer skeptisk till de optimistiska oljebolagen. Efter endast några år av träget borrande fick de flesta bolagen lägga ned verksamheten mellan 1870 och 1872. Så även Dalarnes Bergolje Aktiebolag.

osmundsberget3
Efter oljebolagens resultatlösa provborrningar i Dalarna fick de utstå mycket hån från den tidens satiriker. Ur: Söndagsnisse 1869.

Värt att notera är att år 2013 började ett nytt företag åter igen undersöka möjligheterna rörande olja och gas under Siljansringen. Man får hoppas att det blir mer framgångsrikt än dess föregångare.

Nasafjells Aktiebolag (1890)

Aktiebrev-Nasafjell

Nasafjälls otillgängliga silvergruva i Lappland alldeles vid gränsen mellan Sverige och Norge, är ju mest känd för sin utvinning av silvermalm under 1600-talet. Med hjälp av samer och deras renar transporterades malmen då till Piteå silververk vid kusten. Men vid flera tillfällen därefter gjordes det flera försök att återuppta gruvan. Ett av de mer omfattande var under den så kallade andra Nasafjällsepoken 1770-1810, men det nya bolaget som då bildades lyckades aldrig få till stånd någon betydande bly- eller silvertillverkning.

Med jämna mellanrum under hela 1800-talet fanns emellertid planer på att återupptaga gruvorna. År 1889 bildades ett nytt bolag, Nasafjälls Aktiebolag. Enligt bolagsordningen skulle bolaget idka gruvdrift och ”annan därmed i samband stående verksamhet”. Detta bolags förslag var att något smältverk inte skulle uppföras, utan själva malmen skulle exporteras från den norska hamnen Mo i Rana. Man planerade att anlägga en sju kilometer lång linbana från gruvfältet ner till Mo i Rana och att där uppföra ett vaskverk samt arbetarebostäder.

Men efter att ha lagt ned betydande summor på uppförande av stugor och utförande av några få undersökningar, stannade det hela av. Bolaget ägde bestånd in på 1920-talet, men ombildades någon gång vid denna tid till den ekonomiska föreningen Andelsägarna i Nasafjälls Silvergruvor u.p.a. Denna förening säljer slutligen samtliga sina utmål till Bolidens Gruvaktiebolag 1946. Men man ska inte tro att Nasafjäll därmed blev ett ointressant objekt för investerare. Så sent som 1959 önskade ett norskt bolag överta malmen från Boliden. Det norska bolaget fann dock att transportkostnaderna skulle bli för höga. Men vem vet, kanske kommer en ny teknik eller nya transportmöjligheter i framtiden att skapa en ny Nasafjälls-epok.

YA